så mycket bättre när vi är tillsammans

Ska erkänna  att jag hängde kvar med tysken längre än jag borde. Han blev sjuk och jag hade inte hjärta att lämna honom med feber i ett dorm. Vi hade nästan kul ibland men det blev liksom aldrig bättre så det var lika bra att rycka loss plåstret, om än långsamt. Ensam är stark, som det heter..

Lämnade Maunganui till fördel för Coramonadel Peninsula, en typ halvö söder om Auckland. Massa fina beacher och några små towns. Mysigt och mer "utomlandskänsla". Checkade in på ett extremt ocharmigt hostel, delade dorm med en Thaifamilj, mamma pappa o tre döttrar.. jaha.. och resten av gästerna på hostelet var så klart unga tyskar.. Paniken började sakta men säkert styrka mitt skinn. Kände på riktigt att resa ensam utan att hitta någon likasinnad är- inte- kul. Gillar verkligen tyskar men inte i flock i främmande länder, särskilt inte dom unga för dom gaddar ihop sig och tror att dom äger.

Hittade i alla fall en trevlig tysk kille, Peter, som jag hade sällis med under en dag. Han var faktiskt riktigt rolig och hade huvudet på skaft.  

  Vi åkte till Cathedral Cove, ett jättehäftigt ställe utanför Hahei, där vind och vatten hade skapat grottor och vackra skulpturer. Turkost och klart vatten o strålande sol:)

Utsikten på väg till Cathedral Cove

Första stranden när man kom ner från berget..

..sen gick man genom en grottunnel och kom till en helt magisk strand. Kändes typ som Thailand och vädret var perfekt!  

Peter turistar. Han var faktiskt en kvalitetsmänniska, det finns inte så många men han var en av dem. 

Dagen efter Cathedral Cove gick jag till den här fina stranden. Den låg lite avsides och var så där härligt lugn. Bara jag och ett par andra sällskap. Tyvärr så var en av de andra besökarna på stranden en blottare så jag fick ofrivilligt kommentarer om mina tits och en titt på hans kön.. Försökte hänga kvar på stranden men hade lite svårt att slappna av så jag gick efter ett tag. Men det  var en himla fin strand!

Åkte sedan till Auckland där jag checkade in på ett jättebra hostel i ett urmysigt område, Mout Eden. Här träffade jag Vanessa, en tysk tjej i min ålder, en riktig kvalitetsmänniska! Vi har umgåtts ett par dagar här i Auckland och har nu bokat en camper van och ska kuska runt nordön och bo i bilen. Känns skitkul! tror vi kommer ha det himla fint alltså:) 

Här är hon, Vanessa! På båten ut till Whaiheke, en ö utanför Auckland. Vädret skulle vara strålande eftersom vi tog med bikinin men man vet aldrig här på NZ, det ändras fort. Tur vi hade jackan med också.

Väl på ön så träffade vi först en fransk snubbe, David. Han var lite konstig men verkade snäll så han fick följa med på vår skogshajk. I skogen träffade vi en tysk snubbe, Frank, han va rolig så han fick också följa med. Spännande med olika kulturer, knackig engelska, många missförstånd och många skratt. Vi gjorde vår lika hajk sen köpte vi öl och satte och på stranden. 

  

Från vänster; Frank, Vanessa, David

Så fint dekorerat träd vi hittade! Vanessa i bakgrunden med främmande hund.

Vanessa o David o mina fötter. Fattade inte varför men David envisades med att bada. Tror att det var för att hålla sig ren, för han hade typ inga pengar att spendera på sin semester. Han hade sin sovsäck, sov utomhus eller om någon bjöd in honom, liftade och åt bröd o sylt. Men han va lycklig, med fransk accent; "I´m happy. I´m alive and healthy, and I have good company, yes. I´m happy"   

Frank i motljus

Sammanfattningsvis så känns det så hiiiimla mycket bättre nu när jag har sällskap. Det är så värt att ha någon med samma värderingar och tankesätt att dela saker med. Och nu kommer vi åka runt md bil, vilket jag inte hade gjort själv. Vi kommer kunna göra massa saker som jag inte hade känt mig bekväm med att göra själv. Det klart att det är kul att se fina saker och vackra ställen men det är människorna man möter som gör det. Så mycket bättre när vi är tillsammans! 

Har min telefon med internet men kommer troligtvis inte ha så mycket wifi att blogga med så uppdateringar  om mina o Vanessas äventyr kommer senare:) Over and out! 

   

All right..

..lämnade Napier och åkte till Taupo. Stannade i Taupo med bussen från Auckland till Wellington, min andra dag i NZ, och  då det såg så himla fint ut. Det finns en galet stor o vacker sjö där och jag hade bara en så go känsla i kröppa. Nu kom dit en mulen förmiddag, checkade in på hostelet, som jag HATADE 5 minuter efter incheck, och gick ner på stan för att titta runt och bestämma mig för hur jag skulle planera resten av tiden här. Det finns en endagshike i Tongariro (har ingen aning om jag stavar de här Maurinamnen rätt, har ofantliga problem att lära mig dem, men jag stavar som det låter typ. Vet att "po" betyder sjö, tror jag) som jag ville göra, ska vara en av världens bästa hikes så det stod på listan men regnet öste ner..

Köpte med mig knäckebröd, gladako-ost, feta och typ nötter från Pak and Save, lågpris supermarket. Motvillig gick jag tillbaka till hostelet och inmundigade denna läckra måltid medan jag letade upp fler och fler minus med hostelet. Hade hälsat på en av kvinnorna i mitt dorm, Tanya från UK, visade med hela min aura att jag inte ville interagera och hon verkade ok med det. Senare på rummet mötte jag en annan "dormi", Barbara från Tyskland. Av någon anledning började vi prata och hon - va - faktiskt - trevlig- ! det är sant! Sen kom Tanya in och hon va också trevlig! Så det hemska hostelet va helt plötsligt ett källa till vänskap. Vi pratade om love och relationer och somnade gott alla tre.

Barbara hade bokat ett fallskärmshopp nästa dag men det berodde på vädret. Tanya hade hoppat fallskärm för 13 år sedan och blev super pepp när Barbara pratade om det. Och jag är ju inte den som är den.. Jag o Tanya bokade också in oss, sen var det bara att vänta på bättre väder..

Tanya till vänster o Barbara till höger

Bättre väder kom inte den dagen och ganska besvikna gick vi och la oss för att sluta tummarna i handflatorna och be för bättre väder kommande dag. Tyvärr så var Tanya tvungen att hinna med ett flyg kommande dag och åkte tidigt på morgonen. Men jag och Barbara tassade runt som barn på julaftonsmorgon. Barbara skulle vidare till Auckland senare på eftermiddagen men vädret såg lovande ut!! Typ kl 10 fick vi åka ut till den lilla flygplatsen. Aningens bleka om nosen o på skakiga ben lyssnade vi på instruktionerna och fick sedan på oss utrustningen skulle bara hänga runt en stund. Men då kom molnen, jättemånga moln med regn så vi fick åka tillbaka till stan och vänta..

Se så glada och fyllda av förväntan vi var!

Barbara, som hade blivit dumpad två veckor tidigare och ville ge sig själv något, blev smått stressad eftersom hon var tvungen att åka samma em. Jag hade blivit ganska sugen men det hade liksom inte spelat såå stor roll om det inte blev av. Det regnade katter o hundar och vi började inse att det kanske inte skulle bli av. Men... efter regn kommer solsken.. jajamen! Så klart så var det för lite tid för att Barbara skulle hinna hoppa så jag fick lämna henne på hostelet. Så hemsk, hon började typ gråta:( men jag var glad:)

Väl där så gick det ganska snabbt. Jag fick min tandemhoppare Brad Rock- smaka på det namnet. Han gjorde det mesta för att hålla mig lugn och det kändes ganska ok faktiskt även i planet. Men när dom öppnade dörren och började skicka ut folk så kändes det.. sådär..

Måste säga att jag ser överförväntan cool ut på bilden. Jag ÄLSKAR den här bilden! Jag o Brad liksom...

Den första turen när det var fritt fall va inte så himla najs alltså. Kallt, dåligt med syre, ingen kontroll på vaken kinder, armar eller ben. Nä.. Men sen, ojojoj, när fallskärmen vecklades ut så kunde man liksom njuta lite mer. Så ball! Jäävlig fint. "Welcome to my office" som Brad uttryckte det. Landningen gick suveränt. De andra landade liksom sittande, men jag och Brad körde med på den stående, lite joggande vi-har-gjort-det-här-förut stajlen. Helt klart värt det! Är inte biten men kände mig som kanske världens hetaste brud resten av dagen.

Eftersom jag var så himla het så var jag ju liksom tvungen att gå ut och fira, det var dessutom lördagkväll och jag hade inte "festat" något sen jag lämnade Sverige. Gick runt i den lilla stade och hittade tillslut en pub, den enda som såg ut som en riktig pub och som inte var till för turister. Gick in där, det var två andra personer där och dom tyckte det var fantastiskt med en tredje. Claire och Ian, så - jävla - galna. Claire var kiwi och från Taupo, Ian var typ pilot och bodde halva året på Hawaii och halvs i Taupo där han drev någon slags paraglidinggrej. Hur sköna som helst drog vi stan runt, dvs två ställen till.

Här är vi. Det är inget fel på bilden. Det var dimmigt och grynigt den natten.

På ställe nr två, Element hette det, hittade en tysk yngling mig, Patrick, vi hade inget mer gemensamt än att vi var människor och i ett främmande land, typ. Räcker alldeles utmärkt för att resa ihop så nästa dag packade vi våra väskor och liftade till Rotorua. Hade på känn att jag inte skulle gilla det här stället. Det är liksom en håla där folk inte vill bo för det luktar gammal äggfis på grund av dom varma källorna som bubblar överallt. Men för att göra någonting av det så är det en turist attraktion med spa ställen och.. inget mer.. jo kanske.. vet inte.

Det luktar i alla fall riktigt dåligt här och nu blev det två nätter i stället för en, då vi haft vårt första bråk. Tanken var att lifta vidare till Mount Maunganui men det drog ut på tiden eftersom vi inte kom överens om en ända sak. En natt till sen vill jag nog hellre resa själv igen. 

Rrrroottoorruuuaaaa! Man ser nästan att det luktar..

Jag vet inte.. han va så lång o stilig o bredaxlad i lördagsnatt men nu går han mig på nerverna. 

Har i alla fall börjat kunna hitta folk att hänga med och det är ju guld värt! Börjar ha det riktigt roligt och har på känn att det bara blir bättre och bättre:)  

    

    

  
   

och efter solsken kommer regn..

..väntar i Taupo på att det ska sluta regna. Ser ut som att jag får vänta ett tag. Skulle ju ut på en av världens bästa endagshikes jue.. Kanske på lördag.

Kan berätta om några saker jag upptäckt här så länge. Till exempel så ha de värmelampa i badrummet på vissa ställen. Mycket behagligt faktiskt, man är ju lite blöt o kall när man kommer ut ur duschen och den där lilla extra värmen gör att man får en go kuvöskänsla innan man torkat sin lekamen.

av                      lampa                 värmelampa

    
Vid vissa större korsningar i stan blir det grön gubbe åt båda håll samtidigt! Jätteskönt, man kan bara gå tvärs över, på diagonalen, istället för att behöva vänta vid två övergångsställen. Det gillar jag! Alla bilar står still, väldigt tryggt eftersom dom kör på vänster sida här så kan det annars uppstå förvirring kring vilket håll man ska titta åt innan man korsar en gata.

En kanske mindre "vill ha" känsla men; ham bag.. Såg den först i mataffären o trodde att det var en vanlig tygpåse med ham reklam som låg bredvid de stora feta skinkorna i kyldisken. Men sen såg jag den i kylskåpet hos Roger o Ross. Man dränker påsen i vatten o lite vinäger för att skinkan ska hålla längre. Vet inte hur vanligt det är och vet inte heller hur mycket det förkortar hållbarheten på resten av varorna i kylskåpet.

Hade det himla trevligt i alla fall hos Roger o Ross. Hjälpte dom med en del trädgårdsarbete och städade köket bland annat. Igår tog Ross med mig på en lite tur. Han jobbar med tre saker just nu; dels ansvarar han för en vindruvsodling, sen sköter han en lyxträdgård och så ordnar han med wine tours för turister. Så vi tog med hundarna och åkte till vindruvorna

Sen fick man provsmaka vin på Mission Estate Winery, man tackar, fint ska det vara! Jag köpte med en flaska bubbel som vi delade på i spa-poolen, jag Ross och deras boy friend som jag tror hette Greg. Finns inga bilder på det tyvärr. 

Sen ville hundarna leka och de älskade att simma så Ross kastade pinne i strömt vatten i en river. Tittade leende på och hoppades på att hundarna skulle råka åka med bort i de starka strömmarna och kanske bara helt enkelt försvinna.. Dom var så sjukt intensiva och luktade dött ur munnen.  

Nä, nu tänkte jag fel.. Det hade ju varit jättehemskt.. Nä, mycket bättre att ha en blöt jack russel i knät i kvalmig bil. En bästa vän som vill visa sin uppskattning genom att slicka, i bästa fall på händerna, men helst kasta sig upp och försöka slicka i ansiktet. Så sjukt obekvämt när man känner att man typ måste artighetsgosa med hundar för att inte slita ut ägarens hjärta.

dom är pigga dom små liven!

Måste väga upp det här med en kattbild. Världens gossigaste skönhet jag träffade här om kvällen! Sån fin missis. Vi pratade lite, kelade lite sen sa vi hejdå och båda var nöjda med det. Inte så svårt. 

Så nu känns det bättre. Som avslut kommer en bild på Roger, boy friend och Ross i söffa. 

Tack och bock och hej!

       

  

efter regn kommer solsken

Lite väl hastigt kanske, lämnade jag bögtrion i Wellington. Deras vän och gäst i huset, Roger, råkade bo i Napier som var mitt nästa resmål. Han skulle köra hem i söndags o frågade om jag ville åka med, och det var ju lika bra.
Hann liksom inte säga hejdå riktigt, Kris och Andy inte var hemma, men det var nog inga konstigheter. Chris fick mina gamla chinos, vilket han verkade väldigt glad över. Han var mycket stolt över att han aldrig köpte nya kläder utan ärvde av folk, mindre nöjd över att det faktiskt var herrbyxor. Han blev också glad över en svart kort kjol som jag släpat på i onödan.

Dom hade mycket foton i huset så jag passade på att fota fotona eftersom jag inte hade några bilder på dem. Högst upp till vänster är Kris Ericson, halvdansken. Ner till vänster är Chris och till höger är Andy för några år sedan.

Hittade också en bild som beskriver dem dem väldigt bra..

..Andy masserar en ung skönhet som han plockat upp nånstans. Mycket naket, mycket massage, många älskare. Inte när jag var med men jag fick höra många historier. Tack och bock!

Ja så nu är jag alltså i Napier, Hawk´s Bay 4 timmar norr om Wellington längs östkusten. Och i nästa böghus! Roger, som jag åkte hit med undrade om jag ville bo hos honom o Ross och typ wwoofa. Han var väldigt trevlig så det kändes som ett bättre alternativ än hostel. 

Trodde att dom var mer som ett "vanligt" par men nu kom det fram här att det bor en liten boy friend lite längre ner på gatan. Dom har inte varit en trio så länge men det verkar funka bra. Myycket intressant att prata om! Det är fint att dom är så öppna om det. Även om Roger o Ross är mer städade och mindre helgalna än Kris, Chris o Andy så verkar de resa mycket och träffar många män som dom har sex med, mycket sexpartyn, sexchatter och tillfälliga möten. Så ovant att höra människor i relationer prata helt öppet om fantastiska älskare till höger o vänster. Känns helt plötsligt alldeles normalt o sunt. Om jag kommer ut som gay en vacker dag så kommer det nog vara som bög känns det som. Jag kan nästan allt nu.  

   

Himla fint här, ganska liten stad men mysigt. Stan är mest känd för sina Art Deco byggnader. Efter en stor jordbävning på 30-talet byggdes mycket upp och det var Art Deco som var på modet. 

Hittade ett fantastiskt café och en väldigt inspirerande garnbutik där jag köpte ett par mönster. Elisabeth som serverade mig på cafét hade bot i Göteborg i sex veckor och var mycket kärvänlig och väldigt inne på skandinavien. Hon rekommenderade mig att gå till den botaniska trädgården och en lite kyrkogård som låg bredvid. Alltså dra-mig-baklänges!! Den kyrkogården var det finaste jag någonsin sett! Den användes mellan 1855-1917 så alla gravar var gamla och vackert utsmyckade. Själva kyrkogården var naturformad och alltså inte så fyrkantig som man är van vid och även om gravarna låg i rader var det som att dom var placerade lite så som det fick plats. Det bästa av allt var att den inte verkade skötas överhuvudtaget, vilket gav den en stillsam nästan övergiven känsla. Den låg uppe på en höjd och på ena sidan fanns den botaniska trädgården men i övrigt runt om var det gator och hus. Men den lilla kyrkogården låg där som en helt egen värld, tyst o stilla. 

Lätt bästa Genius Loci platsen hittills på resan! Botaniska trädgården var säkert jättefin men den bleknade efter den här upplevelsen. 

I morgon ska jag göra lite jobb här i huset för att förtjäna mitt uppehälle, sen ska jag gå ner till det mysiga cafét igen. Som sagt; efter regn kommer solsken:)  

       

   

rapport från landet långt bort

Har varit på nya zealand i lite mer än en vecka nu. Landade i Auckland där jag stannade en natt innan jag tog bussen till Wellington där jag hade bestämt (ganska dålig planerat men..) med en wwoof-host. I Auckland hann jag i alla fall träffa min rara kusin Maja. 

Hon har just fyllt 18 och har pluggat engelska i Auckland i ett år och ska snart åka tillbaka till Sverige. Vi har inte setts så mycket senaste åren så jag visste inte om vi skulle ha så mycket att prata om men vi hade superkul! Vi åt lunch och hon visade mig runt, himla fint. Hon blev väldigt glad att någon hemifrån kom dit och såg hennes hemstad det senaste året.

Det var så fint att se att hon verkligen trivdes där och att hon längtade tills hon kunde resa iväg igen. Önskar att jag hade haft mod att göra det samma när jag var.. ung...  

Kanske är bra att folk fortsätter envisas med att tro att jag är in my early twenties. på så vis kan jag komma undan med att resa själv utan att vara den gamla trista som ingen parat med. Inte för att det är så många som pratar med mig ändå men..

Befinner mig i Wellington nu. Hittade på wwoof-sidan ett gay-par som bor i ett arkitektritat hus som dom hyr ut delar av till folk, oftast bögar men också annat skrot o korn. Dom är inga ekologiska odlare men har en ekoträdgård för eget bruk och har en allmänt strikt o sund livsstil (förutom när det kanske slinker ner en o annan hallucinogen drog mellan varven).  

När jag kom hit visade det sig att det inte bara var två bögar, utan tre, som lever tillsammans i ett öppetförhållande vilket verkar funka över förväntan bra. Har funkat för dom sen 90-talet i alla fall och det är jättelänge sen. Det är Chris, Kris (som är 3/4 dansk, säger "god natt" till mig på kvällen) och Andy.

Arbetsuppgifterna är ganska varierande och man behöver inte jobba ihjäl sig, fast det gör jag ändå för jag är en duktig flicka och jag vill vara på säkra sidan. Har fixat i trädgården, får specialuppgifter av Andy som är lite av en botaniker och glad för att jag kan en del, dom brukar normalt inte ha trädgårdskunniga wwoofare. Nu har det regnat i två dagar så då har jag sytt gardiner istället:)

Det är ganska trångt och vildvuxet här så det var svårt att fota men ni kanske förstår lite i alla fall:

Många branta backar och trappor upp till huset som är tre våningar och byggt som en trappa längs med berget, man skymtar entrén. 

Vardagsrummet med underbar utsikt (som inte syns på bilden). Trion har bott här tolv år och det mesta har bara fått vara och är så där härligt slitet och nött.

Köket; massa foton och posters o annat som sätts upp där det får plats. Det är så där hemtrevligt som det bara kan bli efter 12 år.

Vid köksbordet kan man öppna en jättebred dörr ut till en lite oas.

Kanske det bästa! Två badkar mitt i trädgården med töntigt fin utsikt. Ska testas innan jag åker härifrån. Man har ju också stjärnhimlen om man tröttnar på att titta rakt fram.

Här är två av gästerna som bott här 5 nätter. Ett ungt par som bor i Kina och kommit hit för att gifta sig. Han till höger är från USA och han till vänster från Kina, kallar honom Long John, han heter definitivt inte det men det låter så när dom säger det. Det var fint, dom var glada:) 

Försöker skapa mig en bild av nya zealand men det är svårt alltså. Förutom att det är fantastisk natur och en massa spännande djur och mycket prat om Maorier så får jag inget grepp om vad som är typiskt nyzealändskt. Dom (kiwi-folket) ser inte ut på något speciellt sätt, vad jag kan se än i alla fall. Tycker inte dom är sååå otroligt trevliga som alla säger men det kanske bara är här i Wellington eller så är det för att jag kommer direkt från staterna där allt var so nice och alla pratade med alla.

Mode.. kan inte urskilja några trender. Jo förresten, såg några hipsters idag och en o annan ungdom med 90-tals stil.   

Man flyger mycket inrikes, typ vart man än ska så fort det är utanför stan. Tåg är tydligen dyrt och stört långsamt, bussen var också långsam. 

Vet inte vad man äter här riktigt. Antar får, det finns många får. Annars verkar restaurangutbudet vara mycket asiatiskt, sushi o nudlar. 

Men jag är nog lite neg. Jag längtar hem. Letar efter anledningar till att det här absolut inte är ett land att spendera tre månader i. Jag tycker det är helt meningslöst att uppleva men massa saker- själv. Seriöst. Hatar att introducera mig hela tiden, på kackig engelska, bara en introduktion inget djupare. Jag HAR ju massa vänner som känner mig, som jag kan vara mig själv med, som jag kan ha givande samtal med, som jag kan garva med.. Varför åkte jag ifrån er?! Är jag helt tappad?  En tillvaro utan humor är mycket påfrestande. 

Inte alls intresserad av att "träffa massa nya människor", jag är intresserad  av att lära känna människor. Väl utvalda, delikata och utsökta människor. Svårt att upptäcka guldkornen bland allt grus, särskilt när man inte är på samma ställe en längre tid o kan vaska.    

Just nu känns det som att jag vill börja räkna ner till hemresan men så får jag ont i magen när jag inser att jag fortfarande är i början av resan. Vill ju inte vara i Sverige just nu, det fattar jag också, men darn va fint det ska bli att hänga med välkända ansikten! Hemma är där ens nära o kära är, det har jag i alla fall lärt mig. 

Hoppas verkligen kunna plocka ut det här som någon slags jag-är-en-mycket-bättre-person-nu efteråt. 

Gott natt!             

brev från Kalifornien

Nu är det min sista kväll i Kalifornien. Sitter på ett hostel i LA downtown. Har varit två nätter i San Diego sen jag lämnade San Francisco och i morgonkväll flyger jag till Nya Zeeland! Ska försöka sammanfatta mina intryck av staterna här lite kort

Klimatet är kanske det bästa! Känns som att det var en bra tid att åka hit för det har varit varmt och gött men också höstigt, särskilt i San Francisco. Vackra färger på träden och lite löv på marken men soligt och t-shirtväder på dagarna. Man verkar också kunna odla det mesta, fattar inte hur dom kan vattna allt för det är typ öken men så mycket goda grönsaker, frukt och bär. Antar att gmo varit i framme i många av fallen men dom har verkligen lyckats med att presentera grönsaker och frukt på ett fräscht och härligt sätt i butikerna. En hel del ekologiskt, det mesta närproducerat och allting ser så gott ut att man vill köpa allt allt allt. 
När meteorologen pratar om att vintern snart är här så är det för att det ska regna lite.. gulligt på nå vis. Tänk; ett par månader med lite regn o rusk sen börjar det om igen. Sol, sol o sol.. sol sol

Älskar folks självförtroende här! A L L A har självförtroende- varför inte liksom?!.. Oavsett smal, tjock, lång, kort, svart eller vit - till och med hemlösa kör liksom sin grej. Och folk parat med varandra, helt underbart! det finns liksom ingen pinsam tystnad här för folk bara pratar. Frågar om allt är ok, bra bild du tog där, eller bara nånting om att det är mycket folk på metron eller vackert väder. Hjälpsamma och snackiga. Det önskar jag att vi kunde ta efter, man blir ju så glad bara av att prata lite kort med en främmande person. Ska jag göra i alla fall när jag kommer tillbaka.

Måste säga att det har gått bra att gå mycket här trotts allt. Jag hade fått bilden av att det inte ens fanns trottoarer för att folk åkte så mycket bil, men det har gått bra att gå nästan överallt. Det svåra har varit att åka kollektivt. Gillar att åka kollektivt, man ser vanligt folk som lever sin vardag och man ser det man ser, inget utvalt. 
I städerna har det gått ganska bra men i San Francisco till exempel så kunde vi inte åka till Muir Woods för att bussen gick bara på helger och under högsäsong, för då det var omöjligt för alla att som åkte bil att hitta parkering. Då blev jag lite sur, är fortfarande sur faktiskt. det är ju asdåligt att man inte ska kunna se en av de största attraktionerna kring SF för att man inte har bil. tummen ner va.  

SF var min favorit här:) Så speciell stad med alla dockhus och backar upp och ner. Urban och levande, kändes mer genuint och blandat med folk. Massa asiater, massa businessfolk, massa gay people, massa turister, svenssons och hemlösa om vartannat. Såg så många människor med unika stilar. Många verkade verkligen gilla mode men körde helt på sin stil. Och så många som bara tog på sig det dom gillade. Såg en typ hårdrockare som stod och rökte o pratade i telefon, med utsläppt långt slitet hår, jeansjacka, grova kängor och lång rosa batikkjol.. ehe.. jaha.. asså..  det tog två sekunder sen dog jag, han va så fin i den! 
Det jobbiga med SF var alla hemlösa. Tydligen så finns det någon slags hjälp för hemlösa att få där vilket det inte gör på så många andra ställen, så många dras dit. Det var liksom inte som parkbänksalkisar som man ser hemma utan riktigt jävla trasiga människor som drogat sönder sig. Varannan kotte hade dialoger med sig själva eller bara stod, låg eller satt men va totalt väck, kanske sträckte ut en smutsig to go kaffemugg och bad om en slant. Det var som att dom inte var så mycket människor längre, sjukt obehagligt, och det värsta var att jag slutade se dem som det. Vid ett tillfälle när jag o Filip, som jag spenderade några dagar med, var på väg till hippieområdet på Haight street passerade vi en man som långsamt, haltandes knuffade sin rullstol upp för en av alla backar. Det var ingen som hjälpte honom, inte jag heller, jag tänkte inte ens tanken förrän långt senare. 

Det är väl lite det som jag hat svårt för här också, i skygglappslandet, att det kanske inte blev så himla bra alltid men man pratar inte om det. Man sätter sig i sin bil och kör rundor till affärer där man vet att dom har suuper bra pris på vad-det-nu-ka-vara i jättestor förpackning. Skulle inte vilja bo här.

Nu när thanksgiving is coming up skulle jag faktiskt vilja tacka wwoof-farmarna här för att dom inte svarade på mina mail. Känns alldeles lagom att åka nu, lite vemodigt så klart men kommer alldeles säkert tillbaka en vacker dag. See ya, take care o ha en good one!

puss o kram

         
        

walnut creek igen

Jag o Jane hade ju ett stop kvar här innan jag får åka vidare - Jelly Belly Factoryyy!!!!! Jane har somsagt skickat Jelly Beans till oss sen långt tillbaka. Tyckte det var asfränt när jag var liten och ska erkänna att jag fortfarande tycker att det är smaskigt med godis som smakar smörpopcorn och pina colada. 

drömbussen

det fanns fudge med baconsmak, inte så gott..

Vi och barnfamiljerna köade för att gå på rundvandring i fabriken. Det var söndag så produktionen var inte igång men man fick se små filmer och provsmaka. Man fick också en lite påse med sig hem och en fräck hatt:)  


Jane pratar ofta om vad hon köper på the warehouse så jag var bara tvungen att åka dit också. Kändes typ som Ikea fast med mat i stora förpackningar och andra "bra att ha" grejer till riktigt låga priser. Jag fattar att man köper för mycket och att man kanske råkar äta lite mer än man borde. Jag skulle också göra det. Pallvis med godis, flingor, kex o kakor. Stoora förpackningar med färdigmat och hela ostar och kött o provsmakning i långa rader.
Jag hade gått all in och gjort alla klipp man bara kan, sen hade jag åkt hem och okynnesätit ur de stora burkarna där det inte märks om man tar en näve jordnötssmörsfyllda mini pretzels.. så. jävla. gott.

Jane fyndar en påse äpplen. Hon äter faktiskt ganska hälsosamt vilket jag är mycket tacksam för. Men det bor också en lite feeder i henne, har aldrig sett någon bli så glad när jag äter och tar lite till. Får snacks o peanutbutterbars och annat som jag kan ta med mig om jag blir hungrig:)  

flingor, waffles o schex

Snart jul så det kan ju var läge att passa på att köpa den där tomten eller julkrubban man saknade förra året. Båda går bra att ha både utomhus och inomhus. 

Gillar att se hur riktiga amerikaner har det hemma och hur dom lever och handlar och gör. Mycket åka bil till olika affärer för olika saker. Ganska roligt men tidskrävande tänker jag. En fördel att ha någon som vet vart man ska och vad som finns vart. Undrar hur stor del av USAs yta som är bilvägar och parkeringsplatser, finns alltid parkering och man behöver aldrig fickparkera på millimetern. fascinerande.