All right..

..lämnade Napier och åkte till Taupo. Stannade i Taupo med bussen från Auckland till Wellington, min andra dag i NZ, och  då det såg så himla fint ut. Det finns en galet stor o vacker sjö där och jag hade bara en så go känsla i kröppa. Nu kom dit en mulen förmiddag, checkade in på hostelet, som jag HATADE 5 minuter efter incheck, och gick ner på stan för att titta runt och bestämma mig för hur jag skulle planera resten av tiden här. Det finns en endagshike i Tongariro (har ingen aning om jag stavar de här Maurinamnen rätt, har ofantliga problem att lära mig dem, men jag stavar som det låter typ. Vet att "po" betyder sjö, tror jag) som jag ville göra, ska vara en av världens bästa hikes så det stod på listan men regnet öste ner..

Köpte med mig knäckebröd, gladako-ost, feta och typ nötter från Pak and Save, lågpris supermarket. Motvillig gick jag tillbaka till hostelet och inmundigade denna läckra måltid medan jag letade upp fler och fler minus med hostelet. Hade hälsat på en av kvinnorna i mitt dorm, Tanya från UK, visade med hela min aura att jag inte ville interagera och hon verkade ok med det. Senare på rummet mötte jag en annan "dormi", Barbara från Tyskland. Av någon anledning började vi prata och hon - va - faktiskt - trevlig- ! det är sant! Sen kom Tanya in och hon va också trevlig! Så det hemska hostelet va helt plötsligt ett källa till vänskap. Vi pratade om love och relationer och somnade gott alla tre.

Barbara hade bokat ett fallskärmshopp nästa dag men det berodde på vädret. Tanya hade hoppat fallskärm för 13 år sedan och blev super pepp när Barbara pratade om det. Och jag är ju inte den som är den.. Jag o Tanya bokade också in oss, sen var det bara att vänta på bättre väder..

Tanya till vänster o Barbara till höger

Bättre väder kom inte den dagen och ganska besvikna gick vi och la oss för att sluta tummarna i handflatorna och be för bättre väder kommande dag. Tyvärr så var Tanya tvungen att hinna med ett flyg kommande dag och åkte tidigt på morgonen. Men jag och Barbara tassade runt som barn på julaftonsmorgon. Barbara skulle vidare till Auckland senare på eftermiddagen men vädret såg lovande ut!! Typ kl 10 fick vi åka ut till den lilla flygplatsen. Aningens bleka om nosen o på skakiga ben lyssnade vi på instruktionerna och fick sedan på oss utrustningen skulle bara hänga runt en stund. Men då kom molnen, jättemånga moln med regn så vi fick åka tillbaka till stan och vänta..

Se så glada och fyllda av förväntan vi var!

Barbara, som hade blivit dumpad två veckor tidigare och ville ge sig själv något, blev smått stressad eftersom hon var tvungen att åka samma em. Jag hade blivit ganska sugen men det hade liksom inte spelat såå stor roll om det inte blev av. Det regnade katter o hundar och vi började inse att det kanske inte skulle bli av. Men... efter regn kommer solsken.. jajamen! Så klart så var det för lite tid för att Barbara skulle hinna hoppa så jag fick lämna henne på hostelet. Så hemsk, hon började typ gråta:( men jag var glad:)

Väl där så gick det ganska snabbt. Jag fick min tandemhoppare Brad Rock- smaka på det namnet. Han gjorde det mesta för att hålla mig lugn och det kändes ganska ok faktiskt även i planet. Men när dom öppnade dörren och började skicka ut folk så kändes det.. sådär..

Måste säga att jag ser överförväntan cool ut på bilden. Jag ÄLSKAR den här bilden! Jag o Brad liksom...

Den första turen när det var fritt fall va inte så himla najs alltså. Kallt, dåligt med syre, ingen kontroll på vaken kinder, armar eller ben. Nä.. Men sen, ojojoj, när fallskärmen vecklades ut så kunde man liksom njuta lite mer. Så ball! Jäävlig fint. "Welcome to my office" som Brad uttryckte det. Landningen gick suveränt. De andra landade liksom sittande, men jag och Brad körde med på den stående, lite joggande vi-har-gjort-det-här-förut stajlen. Helt klart värt det! Är inte biten men kände mig som kanske världens hetaste brud resten av dagen.

Eftersom jag var så himla het så var jag ju liksom tvungen att gå ut och fira, det var dessutom lördagkväll och jag hade inte "festat" något sen jag lämnade Sverige. Gick runt i den lilla stade och hittade tillslut en pub, den enda som såg ut som en riktig pub och som inte var till för turister. Gick in där, det var två andra personer där och dom tyckte det var fantastiskt med en tredje. Claire och Ian, så - jävla - galna. Claire var kiwi och från Taupo, Ian var typ pilot och bodde halva året på Hawaii och halvs i Taupo där han drev någon slags paraglidinggrej. Hur sköna som helst drog vi stan runt, dvs två ställen till.

Här är vi. Det är inget fel på bilden. Det var dimmigt och grynigt den natten.

På ställe nr två, Element hette det, hittade en tysk yngling mig, Patrick, vi hade inget mer gemensamt än att vi var människor och i ett främmande land, typ. Räcker alldeles utmärkt för att resa ihop så nästa dag packade vi våra väskor och liftade till Rotorua. Hade på känn att jag inte skulle gilla det här stället. Det är liksom en håla där folk inte vill bo för det luktar gammal äggfis på grund av dom varma källorna som bubblar överallt. Men för att göra någonting av det så är det en turist attraktion med spa ställen och.. inget mer.. jo kanske.. vet inte.

Det luktar i alla fall riktigt dåligt här och nu blev det två nätter i stället för en, då vi haft vårt första bråk. Tanken var att lifta vidare till Mount Maunganui men det drog ut på tiden eftersom vi inte kom överens om en ända sak. En natt till sen vill jag nog hellre resa själv igen. 

Rrrroottoorruuuaaaa! Man ser nästan att det luktar..

Jag vet inte.. han va så lång o stilig o bredaxlad i lördagsnatt men nu går han mig på nerverna. 

Har i alla fall börjat kunna hitta folk att hänga med och det är ju guld värt! Börjar ha det riktigt roligt och har på känn att det bara blir bättre och bättre:)