efter regn kommer solsken

Lite väl hastigt kanske, lämnade jag bögtrion i Wellington. Deras vän och gäst i huset, Roger, råkade bo i Napier som var mitt nästa resmål. Han skulle köra hem i söndags o frågade om jag ville åka med, och det var ju lika bra.
Hann liksom inte säga hejdå riktigt, Kris och Andy inte var hemma, men det var nog inga konstigheter. Chris fick mina gamla chinos, vilket han verkade väldigt glad över. Han var mycket stolt över att han aldrig köpte nya kläder utan ärvde av folk, mindre nöjd över att det faktiskt var herrbyxor. Han blev också glad över en svart kort kjol som jag släpat på i onödan.

Dom hade mycket foton i huset så jag passade på att fota fotona eftersom jag inte hade några bilder på dem. Högst upp till vänster är Kris Ericson, halvdansken. Ner till vänster är Chris och till höger är Andy för några år sedan.

Hittade också en bild som beskriver dem dem väldigt bra..

..Andy masserar en ung skönhet som han plockat upp nånstans. Mycket naket, mycket massage, många älskare. Inte när jag var med men jag fick höra många historier. Tack och bock!

Ja så nu är jag alltså i Napier, Hawk´s Bay 4 timmar norr om Wellington längs östkusten. Och i nästa böghus! Roger, som jag åkte hit med undrade om jag ville bo hos honom o Ross och typ wwoofa. Han var väldigt trevlig så det kändes som ett bättre alternativ än hostel. 

Trodde att dom var mer som ett "vanligt" par men nu kom det fram här att det bor en liten boy friend lite längre ner på gatan. Dom har inte varit en trio så länge men det verkar funka bra. Myycket intressant att prata om! Det är fint att dom är så öppna om det. Även om Roger o Ross är mer städade och mindre helgalna än Kris, Chris o Andy så verkar de resa mycket och träffar många män som dom har sex med, mycket sexpartyn, sexchatter och tillfälliga möten. Så ovant att höra människor i relationer prata helt öppet om fantastiska älskare till höger o vänster. Känns helt plötsligt alldeles normalt o sunt. Om jag kommer ut som gay en vacker dag så kommer det nog vara som bög känns det som. Jag kan nästan allt nu.  

   

Himla fint här, ganska liten stad men mysigt. Stan är mest känd för sina Art Deco byggnader. Efter en stor jordbävning på 30-talet byggdes mycket upp och det var Art Deco som var på modet. 

Hittade ett fantastiskt café och en väldigt inspirerande garnbutik där jag köpte ett par mönster. Elisabeth som serverade mig på cafét hade bot i Göteborg i sex veckor och var mycket kärvänlig och väldigt inne på skandinavien. Hon rekommenderade mig att gå till den botaniska trädgården och en lite kyrkogård som låg bredvid. Alltså dra-mig-baklänges!! Den kyrkogården var det finaste jag någonsin sett! Den användes mellan 1855-1917 så alla gravar var gamla och vackert utsmyckade. Själva kyrkogården var naturformad och alltså inte så fyrkantig som man är van vid och även om gravarna låg i rader var det som att dom var placerade lite så som det fick plats. Det bästa av allt var att den inte verkade skötas överhuvudtaget, vilket gav den en stillsam nästan övergiven känsla. Den låg uppe på en höjd och på ena sidan fanns den botaniska trädgården men i övrigt runt om var det gator och hus. Men den lilla kyrkogården låg där som en helt egen värld, tyst o stilla. 

Lätt bästa Genius Loci platsen hittills på resan! Botaniska trädgården var säkert jättefin men den bleknade efter den här upplevelsen. 

I morgon ska jag göra lite jobb här i huset för att förtjäna mitt uppehälle, sen ska jag gå ner till det mysiga cafét igen. Som sagt; efter regn kommer solsken:)