Jaha.. Fortfarande kvar i Sverige. Sitter i soffan med Idolreprisen i bakgrunden och känner rastlösheten smyga sig på. På tisdag ska jag påbörja en lång resa, en för mig ganska läskig och främmande resa. Jag ska åka själv. Jag ska åka till USA där jag aldrig varit tidigare. Nya Zeeland lika så. Thailand har jag upplevt förut men då bara som turist. Jag ska wwoofa och jag ska blogga.
Blogga är ju något som jag gör mig lustig över många gånger så det känns lite genant att sitta här och BLOGGA. Så för att ta udden av det hela så kallar jag den här bloggen internt för "blöggen". Tackar underbara Mirjam för namnet!
Så blöggen kommer alltså handla om min resa. Jag tänker att jag ska dela med mig av det som jag upplever. Kallar den reserealism för att påminna mig själv om att de inte bara ska vara vackra solnedgångar, tillrättalagda måltidstallrikar och bekymmerslösa leenden, utan också vardag och dom inte så muntra stunderna. Asså Idol.. Idåligt.. jag mår dåligt.. måste stänga av men jag kan inte.. Man får tröstäta Kakan och sen trycka kudden hårdare in i ansiktet.
I alla fall. Nu är jag väldigt sugen på att åka iväg, innan kände jag mest panik men nu hör jag hur Kalifornien viskar mitt namn. Det kommer antaglig bli skit, roligt, pissjobbigt, asball och alldeles, alldeles underbart. Och i kväll ska jag träffa mina fina vänner på lokal på stan för att inmundiga öl och götta mig i dom innan det bär av. Det ska bli väldigt fint!
Blogga är ju något som jag gör mig lustig över många gånger så det känns lite genant att sitta här och BLOGGA. Så för att ta udden av det hela så kallar jag den här bloggen internt för "blöggen". Tackar underbara Mirjam för namnet!
Så blöggen kommer alltså handla om min resa. Jag tänker att jag ska dela med mig av det som jag upplever. Kallar den reserealism för att påminna mig själv om att de inte bara ska vara vackra solnedgångar, tillrättalagda måltidstallrikar och bekymmerslösa leenden, utan också vardag och dom inte så muntra stunderna. Asså Idol.. Idåligt.. jag mår dåligt.. måste stänga av men jag kan inte.. Man får tröstäta Kakan och sen trycka kudden hårdare in i ansiktet.
I alla fall. Nu är jag väldigt sugen på att åka iväg, innan kände jag mest panik men nu hör jag hur Kalifornien viskar mitt namn. Det kommer antaglig bli skit, roligt, pissjobbigt, asball och alldeles, alldeles underbart. Och i kväll ska jag träffa mina fina vänner på lokal på stan för att inmundiga öl och götta mig i dom innan det bär av. Det ska bli väldigt fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar