Kambodja i korthet

Blev ju inte riktigt kompis med Kambodja alltså. Vet inte riktigt varför men det va kanske lite för skitigt liksom. Började redan vid gränsen då jag (o resten av bussen) blev övertalade att betala typ dubbelt så mycket för visumet och extra för ”en taxi som bara tar två timmar, bussen tar fyra”. Efter att, ändå, gjort allt jobbet själv och kånkat runt på den nu välfyllda väskan i hettan så tar man ju gärna den där taxin istället för buss. Inga stora summor pengar men man vill ju inte sponsra såna skurkar. Usch o fy! 

I Siem Reap hyrde jag cykel och kollade runt på Angkor Wat som är jättejättejättegamla och stora tempel som glömdes bort i säkert flera hundra år för att sedan återupptäckas av vit man som gjorde dem kända och nu vallfärdar vi turister dit.

Väldigt mäktigt att se, mycket imponerade byggnader och så stort och utsmyckat! Det sorgliga tycker jag var att under i alla fall en del av tiden då Angkor Wat var ”bortglömt” var det munkar som visst visste att dom fanns och och som gick dit och gjorde det som munkar gör i tempel. Tycker att det låter mycket finare. Tänk- helt djungelintäckta gamla orörda tempel som dom oreangeklädda munkarna på sina bara fötter smyger in i och finner svar, ro och styrka. Jag hade gärna levt ett liv utan Angkor Wat bara munkarna fick ha sina Indiana Jones tempel för sig själva.

Resten av Siam reap är en bargata

Phnom penh, huvudstaden, var nog min favorit i Kambodja. Trots att det var skitigt, stinkande och bullrigt så var det gött att vara i en stad som är en stad även utan turister. Tror att jag inte hade så kul i Kambodja för att jag inte träffade några människor. Hittade inga bra hostels och på hotel/guesthouse är det så mycket svårare att prata med folk. 

Så här minns jag Phnom Penh. fint

Kambodja är mycket fattigt och det gör att det blir lite hetsigare med tuktukförare som ska lura en med priset och om man råkar titta på något som någon säljer så säger dom ”Buy, madam!” ”Please, what you like? Buy something”. Vilket jag också hade gjort om jag var i deras skor. Vilket i sin tur gör att man börjar fundera över världens alla orättvisor o krig o fattigdom o elände.. 

Lite så här minns jag Kambodja. fint också:)

Åkte sedan till Sihanoukville som ligger vid kusten och som är den värsta turistorten i Kambodja. Det var himla gött att komma till havet och jag hade bestämt mig för att ta Open Water dykcertifikat, vilket jag såg mycket fram emot. Har hört så mycket om hur underbart det är att dyka och det ser så vackert ut hela den där magiska världen där nere som man tyngdlöst kan driva omkring i och fascineras av. 

Det jag inte hade tänkt på är att man ska befinna sig sjukt långt ner under vatten ytan och förlita sig helt på en tub med luft och en massa utrustning som det kan bli fel på. Jag va med på första dagen i poolen där en lätt uttråkad instruktör från Frankrike med typisk dialekt försökte övertyga mig om att det inte var några som helst problem, att jag inte skulle oroa mig och att allt skulle gå jättebra. Men jag trodde honom inte.

Dom var jättesnälla på dykcentret, Scuba Nation, och erbjöd mig egen instruktör och två extra dagar i poolen och låna hem filmer och allting men det kändes inte bra i magen och då behöver man inte. Efter att jag hoppat av dykningen gick jag ner på stranden och unnade mig och göttade mig med läsk o massage. Tänkte för mig själv att; det här är jag bra på. riktigt bra på. Rätt person på rätt plats liksom. 

Nästa Sri Lanka och kära syster Anna med pojkvän Tony!!!                 

efter Bangkok..

..åkte jag norrut till Chiang Mai. Super trevlig lagom stor stad med många turister men ändå inte som öarna i söder. Hittade två stycken secondhand butiker med kläder vilket var väldigt roligt även om jag inte hade så mycket plats kvar i väskan. Har dock märkt att det nästan alltid får plats EN sak till, beroende på hur stor och tung den är så klart, men kläder går typ alltid ner. Har efterlämnat en hel del också här o var när jag hittat något som var bättre/viktigare. Väskan väger också en hel del mer nu än i början, bara bra grejer.

Det som hände i Chiang Mai var väl typ att jag var på matlagningskurs och träffade en asball Anabella från Argentina. 

Kursen var mycket bra. Vi fick åka med en äkta tahiman till marknaden o handla, han berättade om de typiska ingredienserna i det thailändska köket. Sen åkte vi ut på landet där han o hans fru hade byggt upp ett kök med trädgård omgivet av risodlingar där vi lagade goood mat. Det mesta var väldigt väl förberett så jag minns inte så mycket just nu men man fick en kokbok också så det ska bli kul att laga när jag kommer hem!

Guuu nu blir jag hungrig. Tom yum överst till vänster, gul curry uppe till höger och pad thai. Yum!!

Anabella var också med på kursen. En riktig kvalitetsmänniska! Jobbar som ekonom för staten med projekt för att främja de små jordbruken i Argentina. Jag vill typ ha hennes jobb (minus ekonom). Skön tjej med mycket humor och mod! 

Jag o Ana i Pai, äter frukost

Vi möttes upp ett par dagar senare i Pai, som ligger ytterligare lite längre bort i Thailand. Underbart ställe! Liten lite stad med visserligen många turister men fortfarande mycket charmigt och fullt av personlighet. Här hängde vi runt lite och sista dagen hyrde vi cyklar och tog oss till en elefantpark. Vi hade hört att det bara fanns en elefantpark, utanför Chiang Mai, där man dom behandlade elefanterna väl. Men det var dyrt att gå dit och de hade bara heldagspaket där man skulle vara med elefanten hela dagen o bada dem och träna dem. Vi bestämde oss för att åka till en park där de såg ut att må bra och att vi skulle mata dem men inte rida på dem. Så himla coola djur! Så stora och overkliga men helt självklara och rara. 

Eftersom Ana är en ball brud så fick hon första kramen utan problem. Jag hade det lite svårare. Så konstig hud, lång snabel och mycket styrka.. Tog lite tid och bananer men sen ville jag inte åka därifrån.

Inga konstigheter!

klappar. nästan

"..och titta in i kameran"

Ta-da!! Kär<3

 Efter Pai åkte Ana vidare till Laos och tog jag mig tillbaka till Bangkok för att ta mig vidare till Kambodja. Kanske ses vi igen:)    

tackar bugar och bockar

känns ju jättekonstigt men nu har jag lämnat Nya Zeeland.. Sitter på ett billigt hotellrum i Bangkok och är nöjd över att det finns ac. Landade mitt i natten så jag hade några timmar att fördriva på flygplatsen innan jag tog mig in till stan. Satt på café och kollade igenom mina bilder. Märkligt hur mycket man uppskattar saker när man har lämnat det, när båset är tomt så att säga. Bilderna från min o Davids campingtur var liksom hundra gånger vackrare när jag titta på dem idag än vad verkligheten var när jag tog bilderna. Kanske var det stressen över miljöombytet och saknaden efter det som varit "hemma" i tre månader..?

Btw: Nu när jag har smält Great Barrier och pratat av mig lite så kan jag bara konstatera att det var helt rätt av mig att lämna ön tidigare. Det var faktiskt inte mig det var fel på det dom andra som var konstiga. Faktiskt! Tyckte Caity va falsk, Gerald en stackars bonnläpp och att deras företag aldrig skulle funka utan wwoofare kan man väl tycka vad man vill om men jag tycker inte det känns stabilt. Så.

Sista tiden i NZ spenderade jag i alla fall med David på södra ön, mestadels i tält. Jag insåg ganska snart att jag är mycket mer bekväm och lat av mig än vad jag trodde. Första natten var det i och för sig extremt kallt och det regnade men jag ville seriöst avbryta hela campingidén för jag frös så mycket fast jag hade ALLA mina kläder på mig, fast jag sa inget.
Och det är jag ju glad över nu för det var ju helt klart det bästa sättet att uppleva södra ön! Det bor inte så många människor där så delar av ön består bara av natur, galet vacker natur, så därför måste man nästan ha bil och campa för att uppleva liksom. I efterhand så vande jag mig vid mycket och gillade till slut faktiskt att vara skitig i håret, hade ju ingen spegel.

Vi försökte hitta de mest privata/minst besökta campingplatserna. Det finns allt från Holiday parks; mer så där kanske ocharmigt som man föreställer sig klassiska campingplatser med massa barnfamiljer, biljardbord, bbq och annat onödigt, till privata ställen som kan vara hur som och så har Department Of Conservation många enkla men ofta jättefina campingplatser. Så himla cool att man kan köra bil rakt ut i obygden på grusväg i typ en timme och hitta en campingplats som har toalett (long drop/mulltoa) med toapapper! oftast en vandringsled nära, rinnande vatten, kanske papperskorg ibland t.o.m. recycling bin. Det måste jag säga var en så bra upplevelse med NZ! Verkligen landet för dem som gillar natur och att leva enkelt.

Så här fint var det när vi körde till den första (iskalla) campingplatsen. 

Här bodde vi två nätter. Riktig sagoskog täckt av mossa.

David var snäll och lagade mat till mig medan jag försökte få upp värmen i sovsäcken. Mat har aldrig tidigare smakat så bra. Vi lagade sjukt mycket galet god mat! 

Campingplats två. Lite mer välbesökt men vi hittade en egen lite hörna och gjorde upp en eld när skymningen kom. 

En dag när vi var ute och rekade längs klipporna hittade vi en gulögd pingvin i gräset! Den är svår att se men jag ville inte gå närmare. Så ball när man spinger på djur så där mitt i naturen. 

Här var den mest avlägsna o privata campingplatsen vi hittade. Bergen i kakgrunden är egentligen dubbelt så höga upptäckte vi när molnen försvann framåt lunch. 

Blev klippt i kvällssolen. har numera page och är glad för det.

Ja.. en sån där overklig utsikt.. Har du inte varit på nya zeeland- åk diiit!

blev biten av okänt djur på läppen. här har svullnaden gått ner men det var roligt att se Davids reaktion när vi vaknade på morgonen. "What´s wrong with my lip?" "Oh.. It´s a bit swollen..! yes I see .. You might wanna have a look in the mirror.." Det såg ut som en misslyckad läppförstoring och lite till.

Åhhh! Här är fina fina Vanessa som vi träffade en gång till i Christchurch innan hon åkte vidare till Nepal. Det var kärt!

Christchurch drabbades av en jordbävning för kanske 2-3 år sedan. Tror att ca 160 människor dog. Värst drabbat var de centrala delarna i staden och fortfarande är det mängder av rasade hus och avstängde döda huskroppar. Överst var en galleria och här är en teater. Så konstigt att se en stad som liksom försvunnit. Kändes som en krigszon fast det inte var det.   

Men en positiv sak var att staden började byggas upp igen. Det fanns många nybyggda och moderna hus, en del av de gamla husen som kunde räddas hade restaurerats men i väntan på, eller förhoppningsvis får det förbli permanent, fanns det shoppingkvarter uppbyggt av containrar och här ovan var det ett café/pub i en husvagn och rummet var byggt av lastpallar. Kändes väldigt Berlin och det gav verklig hopp i all misär. Tror det kommer gå bra för Christchurch! Det har inte varit något speciellt med den staden innan men nu har dom chansen att göra något riktigt fränt!

Jo, men vi kände ju båda två att vi kanske var lite väl lata om dagarna och båda ville vandra så vi hittade en heldagshajk som verkade bra. 8 timmar- hur jobbigt kan det vara att gå i åtta timmar? "Vi får väl ta pauser. Dessutom är det nog inte 8, vi räknar med 6" Vi hade inte riktigt förstått att det var upp för ett berg vi skulle. Gick och gick, brantare och brantare, tröttare och tröttare.. Tog en paus o åt en müslibar. Då kom en kille springandes förbi oss uppför. Jaha.. "Men vi borde ju vara typ halvvägs nu i alla fall" Gick/ klättrade i typ en timme till och mötte ett par som var på väg ner, frågade hur långt det var kvar till toppen; "two hours, maybe one and a half" "What?!??" 

Jag ville grina men gjorde inte det. Kändes ju töntigt att vända och gå ner igen så vi bet i hop. Mötte killen som sprang igen, han var nu på väg ner och log vänligt. Bar överkropp och lätt som en fjäder.

Men vi gjorde det!! Vi nådde toppen!! Fick en mycket vacker utsikt över Franz Josef Glasiären:) Åt lunch och stapplade oss ner. Det tog ganska precis 8 timmar     

Fatta- vi besteg ett berg!! Så ball! Nä vi kom ner så lovade vi varandra att aldrig göra om det igen. 

Körde också fast med bilen i en stor hög med grus. Jag var skitsur för man såg tydligt att det inte var en bra idé. David försökte hålla humöret uppe och låssas vara glad över att vara med på bild. Grävde grus med händerna och med pinnar i typ en timme. Bilen kom loss oskadd och vi hade en alldeles egen och gratis campingplats för en natt:) Typiskt sånt som man kan skratta åt i efterhand.

På ett ställe fanns det wallabys, liten känguru. Visste inte att dom fanns på nz så jag blev jätteglad! 

avslutar med en katt i korg. hittade denna skönhet på en loppis någonstans längs vägen. har ju sett en hel del vackert under min tid på nz men det här tar fa-an priset

Återkommer om Thailand med omnejd då! Häj!   

  

   

   


        

tillbaka till verkligheten

Åkte till Great Barrier Island för att wwoofa några veckor, 4 närmare bestämt. Kände redan när det började dra ihop sig att 4 veckor var lite för långt. Great Barrier är bara 4,5 timmar med båt från Auckland men det är en helt annan värld. En blandning av riktigt rika människor med sommarhus och forna hippies som vill fly undan verkligheten. Det finns några små samhällen där det finns affär, bensin, kanske en restaurang och ett café. Sen är det inte så mycket mer än väldigt vacker natur, härliga stränder, berg och tracks. Det finns en liten flygplats också.

 utsikt från look out över Port Fitzroy

Tänkte mig att det skulle vara avslappnade att "komma bort" och slippa face book och annat som hör min vardag till. Jag visste att jag inte skulle ha någon teckning på telefonen där wwoof-framen var men jag tänkte att man kanske skulle kunna hitta ett litet berg i närheten där man kunde pejla in kontakt med omvärlden, men icke..  
Caity och Gerald som hade farmen var himla snälla människor men men kanske lite för mycket för min smak. Jag gillar också idén med solceller osv men att inte kunna tända lampan för att det hade varit mulet under dagen är att kanske dra det lite för långt.
Det var ett belgiskt par, Pier och Gennie, som också wwoofade där. Dom var fina människor, de försökte verkligen få skeptiska mig att känna mig mer delaktig och visa hur saker funkade på gården. Dom hade varit där två gånger tidigare och verkade verkligen trivas.

Pier och Gennie när vi vandrade upp Mt Hobson

Caity och Gerald, eller Okiwi Passion som gården heter, odlar grönsaker och frukt som dom säljer till befolkningen på ön. Deras huvudsak är Veggie Boxes som folk kan beställa två gånger i veckan. De innehåller lite av varje beroende på säsong. Nu när jag var där var det hög säsong för gröna bönor, bananer, jordgubbar, zuccini, tomater och innan jag åkte var det majs, paprika och aubergin som mognade.
De sålde också en hel del grönsaker till affärerna och restaurangerna på ön, samt på på en marknad på lördagar. Det är så himla fint att folk vill viga sina liv åt att odla ekologiskt även om det inte gör dem rika. Tror att det går ganska bra för dom men jag fattar inte riktigt hur, framför allt inte eftersom de måste förlita sig på att wwoofare hjälper dem åtminstone 10 månader om året. Men all cred

så här kan en låda se ut

här är Caity och Gerald

Färjan över var helt underbar! Solen sken och vattnet glittrade. Såg delfiner och en val! Vet inte om det går att titta på videon men det är i alla fall två delfiner som simmar framför båten.

Det bästa med Great Barrier var när jag Gerald och Pier åkte ut och fiskade! Gerald älskade att fiska och var mycket stolt och nöjd redan innan vi kastade loss. Han varnade dock för att fiskarna inte alltid nappar och att vi inte skulle bli för besvikna om vi inte fick någon fisk. Jag lugnade ner honom och sa att han inte behövde oroa sig att jag skulle se till att vi fick mat på bordet.

Sagt och gjort. Som väntat fångade jag den största fisken, en Snapper. Vackert gyllene kopparfärgad med stora förvånade ögon som stirrade rakt in i mina när jag vänligt men bestämt tryckte in det vassa föremålet i hjärnan på den för att förkorta lidandet. 

Mycket nöjd amatörfiskare

Pier lyckades fånga en Leather Jacket, en helt underbar fisk! Munnen var alldeles för liten för krokarna vi använde men Pier lyckades rycka i linan så att kroken fastnade i sidan på fisken. När den kom upp var den leopardspräcklig och liksom grymtade, spärrade upp sitt horn och såg mycket oskyldig ut. Som en tecknad seriefigur. Så fin och faktiskt jättegod!

så himla rolig!

Till middag den kvällen åt vi sushimi till förrätt och fried fish och sallad till varmrätt. Dagen efter gjorde Gerald fiskrisott på det som var kvar av fisken samt buljong som han kokade av resterna. Aldrig smakat så god fisk förut!   

Här tar vi in Scharlottenlök som legat o torkat

Dom hade ca 80 höns som var svåra att fånga på bild

Jag bodde i en mysig husvagn, med bananer på en sidan och sjukt snygg bambu på andra sidan

här sov jag ganska gott ändå..

Den löjligt snygga bambun som dom använde som lähäckar. avis.

tomater o vitlök

bananer minsann

Veggie boxes och en massa vitlök som hänger på tork

Nu när jag titta på bilderna så ser det ganska härligt ut och jag kan inte riktigt förstå varför jag vantrivdes så men jag lämnade Okiwipassion efter 2 veckor. Kände ändå att det var ganska bra jobbat. Nu har  jag provat riktig wwoofing och nu vet jag att jag inte trivs på en isolerad ön utan de vanliga bekvämligheterna. Alla erfarenheter är bra erfarenheter. 

Nu är jag tillbaka i Auckland och ska vidare till den södra ön i morgon. Ska hyra bil och tälta tillsammans med en snubbe som heter David som jag lärt känna här på hostelet. Det blir spännande. Alla säger att södra ön är annorlunda och mycket vackrare så vi får väl se:)

puss o kram!