Blev ju inte riktigt kompis med Kambodja alltså. Vet inte riktigt varför men det va kanske lite för skitigt liksom. Började redan vid gränsen då jag (o resten av bussen) blev övertalade att betala typ dubbelt så mycket för visumet och extra för ”en taxi som bara tar två timmar, bussen tar fyra”. Efter att, ändå, gjort allt jobbet själv och kånkat runt på den nu välfyllda väskan i hettan så tar man ju gärna den där taxin istället för buss. Inga stora summor pengar men man vill ju inte sponsra såna skurkar. Usch o fy!
I Siem Reap hyrde jag cykel och kollade runt på Angkor Wat som är jättejättejättegamla och stora tempel som glömdes bort i säkert flera hundra år för att sedan återupptäckas av vit man som gjorde dem kända och nu vallfärdar vi turister dit.
Väldigt mäktigt att se, mycket imponerade byggnader och så stort och utsmyckat! Det sorgliga tycker jag var att under i alla fall en del av tiden då Angkor Wat var ”bortglömt” var det munkar som visst visste att dom fanns och och som gick dit och gjorde det som munkar gör i tempel. Tycker att det låter mycket finare. Tänk- helt djungelintäckta gamla orörda tempel som dom oreangeklädda munkarna på sina bara fötter smyger in i och finner svar, ro och styrka. Jag hade gärna levt ett liv utan Angkor Wat bara munkarna fick ha sina Indiana Jones tempel för sig själva.
Resten av Siam reap är en bargata
Phnom penh, huvudstaden, var nog min favorit i Kambodja. Trots att det var skitigt, stinkande och bullrigt så var det gött att vara i en stad som är en stad även utan turister. Tror att jag inte hade så kul i Kambodja för att jag inte träffade några människor. Hittade inga bra hostels och på hotel/guesthouse är det så mycket svårare att prata med folk.
Så här minns jag Phnom Penh. fint
Kambodja är mycket fattigt och det gör att det blir lite hetsigare med tuktukförare som ska lura en med priset och om man råkar titta på något som någon säljer så säger dom ”Buy, madam!” ”Please, what you like? Buy something”. Vilket jag också hade gjort om jag var i deras skor. Vilket i sin tur gör att man börjar fundera över världens alla orättvisor o krig o fattigdom o elände..
Lite så här minns jag Kambodja. fint också:)
Åkte sedan till Sihanoukville som ligger vid kusten och som är den värsta turistorten i Kambodja. Det var himla gött att komma till havet och jag hade bestämt mig för att ta Open Water dykcertifikat, vilket jag såg mycket fram emot. Har hört så mycket om hur underbart det är att dyka och det ser så vackert ut hela den där magiska världen där nere som man tyngdlöst kan driva omkring i och fascineras av.
Det jag inte hade tänkt på är att man ska befinna sig sjukt långt ner under vatten ytan och förlita sig helt på en tub med luft och en massa utrustning som det kan bli fel på. Jag va med på första dagen i poolen där en lätt uttråkad instruktör från Frankrike med typisk dialekt försökte övertyga mig om att det inte var några som helst problem, att jag inte skulle oroa mig och att allt skulle gå jättebra. Men jag trodde honom inte.
Dom var jättesnälla på dykcentret, Scuba Nation, och erbjöd mig egen instruktör och två extra dagar i poolen och låna hem filmer och allting men det kändes inte bra i magen och då behöver man inte. Efter att jag hoppat av dykningen gick jag ner på stranden och unnade mig och göttade mig med läsk o massage. Tänkte för mig själv att; det här är jag bra på. riktigt bra på. Rätt person på rätt plats liksom.
Nästa Sri Lanka och kära syster Anna med pojkvän Tony!!!
